Väntan

Just denna evighet varade
exakt 7 sekunder.

Utan minsta ljud, utan en tanke
till sist bara ovissheten som tryckte över bröstet
medan fingret pickade, pickade rastlöst,
rastlöst över skärmen.

Något oförklarligt fick henne att lyfta blicken.
Då äntligen såg hon och mörkret lättade,
hennes ansikte lyste.

–
H. Bronett ©2025