Du, mitt hela hjärta…

Vi tog med mamma på fik i onsdags.
Budapest-bakelserna mamma älskar, var tillfredställande och kaffet med varm mjölk med. Så plötsligt, som det kan bli när vi språkar samman, dyker minnen upp. Minnen om pappa, farmor och om en lång turné i Italien. Vi minns och jämför minnesbilder. Det är spännande och jag imponeras över hur Robert minns så precis vilken stad vi var i, vad människor hette som gjorde ditten eller datten. Jag är mer en disträ natur och har inte alls samma förmåga. Plötsligt ur det fria associerandet, dyker en sång upp och en ocean av känslor, minnen sköljer över mig. Sångaren Richard Tauber sjunger ur: ”Das Land des Lächelns, Dein ist mein Ganzes Hertz” .

Richard Tauber ansågs som den störste sångaren efter Caruso på sin tid och jag tänker; Dessa livsöden! Hela Europa och ja världen som blev så brutalt upp och nervänd. Minns farmor som fick tårar i ögonen då Fritz Wunderlich sjöng samma visa. Som liten förstod jag att hon mindes sitt barndomshem. Berlin i en tid före gaskammare och urskiljningslöst, brutalt mördande. Det sista väcker så starkt obehag hos mig, sådana fruktansvärda associationer, då jag ser rapporter, foton från Putins hänsynslösa bombande av Ukraina. Alla dessa avbrutna liv…

Kanske en dag att jag skriver om allt det där, fast just den här dagen, då mamma och brorsan stämde upp i sång, var det vackert och gjorde lite ont. Kanske grät jag lite hemligt, jo nog gjorde jag det lite. Just som farmor, starkt berörd av ett; ”Die Welt von Gestern”… Ja ni som vet… ni vet.

Har precis läst in en text som del av mitt projekt, där också en kommande diktsamling ingår med samma namn. Det är ett pågående arbete som jag redovisar i perioder i form av utställningar (så som hos Galleri ArtSight 2022 eller på Stadsbiblioteket i Växjö 2022), eller som det jag läst in på Spotify, där jag: ”Berättelsen så här långt”. Det handlar om min mamma, om Alzheimers sjukdom och om mitt förhållande till dem båda. Följ gärna länken, lyssna och ni gör mig en stor tjänst om ni också delar länken och följer mig via Spotify.

© H. Bronett 2023