NYHETER

Kalendarium 2022

Konst & Antikmässan Älsvsjö
10 – 13 mars hos Nordic Art Gallery

Affordable Art Stockholm
20 – 24 April hos Nordic Art Gallery

Katrineholm: Galleri 12
Soloutställning 2 april – 1 maj

Växjö:
Utställning: 12-22 maj plan 1.
Galleri Sigma: 22-30 maj
Författarkväll: 12 maj

Malmö: Mersmak.
12 oktober författarframträdande.

Kalendarium: 2023

Soloutställning
Oktober, Galleri ArtSight Hornsgatspuckeln i Stockholm

4 x FOTOPOESI!



Nya diktsamlingen: ”Veckan Har Åtta Dagar”
samt tidigare fotopoiesiböcker i nytryck.
Läs mer om och köp alla fyra direkt r!


Eller beställ direkt!
Pris: 125kr styck, just nu får du samtliga för: 450kr (porto tillkommer).
Skicka ditt mail till: info @ bronett. se med namn, adress samt hur många du vill köpa,
så skickar vi dem snarast med posten. Du betalar först när du fått din beställning.

Berättelsen så här långt
en utställning i foto och poesi


Adress: Nybrog. 19A
mån – tor 07.00 – 20.00
sön 09.00 – 14.00.

till den 13e december!

Henry Bronett

Att förlora någon genom Alzheimer är också i delar att förlora sig själv. Vem blir jag, är jag utan relationen till mina nära, till andra? Vem är jag i detta pågående? Längst inne i frågans kärna, anar jag något beständigt, ordlöst.

158 fotografier och ord, på väg till eller från mamma, också de dagar jag inte stått ut att vara i hennes närhet. Ögonblicken jag kunnat vila i, haft glädje av och fått utlopp för min frustration genom. Otalet tiondels sekunder som vuxit till en berättelse kring att släppa illusionen om det beständiga.

Välkomna!

Har nu sållat bland drygt 1200 fotografier. Rätt säker på att de resterande 158 blir kvar…

Det stod tidigt klart att mamma är central. Sju porträtt av henne är med fast hon är lika närvarande i hela utställningen. Om påväg från eller till henne, om i samtal med henne över telefon – ibland mer än trettio gånger på en dag – är hennes närvaro tydlig. Utan penna och kamera vet jag inte hur mycket sans jag skulle behålla. I perioder är det fortfarande på gränsen.

Att skiljas genom Alzheimer, se min mamma försvinna är smärtsamt. Det är såklart något jag inte är ensam om. Många berättar om vad det betyder att förlora sina nära till en sådan sjukdom.

En kvinna i femtioårsåldern berättar för mig hur hon gått från att vara gift med mannen hon älskat, till att vara hans sköterska, någon han inte känner och han, någon hon inte längre känner. Två främlingar. För mig har det begripliga, det som går att hålla sig till, att ta stöd i, funnits i livet kring mig. Det har jag sökt fånga i de fotografier och texter jag ställer ut. 158 Fotografier och ord, på väg till eller från mamma, men också dagar jag inte stått ut att vara i hennes närhet. Det är ögonblick jag kunnat vila i, haft glädje av och fått utlopp för min frustration genom. Otalet tiondels sekunder som vuxit till en berättelse kring att släppa illusionen om det beständiga.

Jag har tittat in hos människor och tagit stöd i former utan att för den skull kliva in med mig själv. Snarare umgås jag med mina tankar, känslor och förankrar mig i det jag ser omkring mig under tiden. Att förlora någon är också i delar att förlora sig själv. Vem blir jag utan relationen till mamma? Vem är jag i detta nya pågående? Längst därinne i frågans kärna anar jag något beständigt, ordlöst.

Tacksamheten för vart andetag växer, som förmågan att känna kärlek till min mamma också dagar jag inte förmår vara med henne i detta långa avsked. I det och i varje upplevelse, varje ögonblick, anar jag kärleken, den som kan vara det enda egentligt meningsfulla, beständiga, ordlösa.


Henry Bronett