I Svenskarnas Land

”Eftersom många fortfarande inte förstår det mest grundläggande tar vi det igen:
1. Det svenska folket har släktskap med de människor som tog Sverige i besittning när inlandsisen drog sig undan.
2. Svenskarna är således Sveriges ursprungsbefolkning och Sverige är svenskarnas land.”

– Citat Richard Jomshof, från hans Twitterkonto (fastnålad tweet).

Vissa av er tycker säkert det är bra och tydligt så. Andra rycker kanske på axlarna, himlar med ögonen och kallar sådant här för trams? Fast Richard Jomshof (SD), är inte vem som helst och tramsar inte om sådant. Han är Partisekreterare, Riksdagsledamot för SD och långt ifrån en foliehatt eller ignorant. Man får allt visa båd honom och SD mer respekt än så.

Och svaret på vad man anser om sådant från övriga politiska partier på höger sida, så långt jag förstår det, blir något i stil med; Vi ställer inte upp på den indelningen av människor.

Fast samtidigt säger man sig vara beredd att samtala och samarbeta med samtliga partier i riksdagen. Och det är väl bra. I en demokrati bör alla partier göra sitt bästa för att ernå regeringsmakt eller och, förhandla sig till möjligheten att realisera i alla fall sina främsta hjärtefrågor, inte sant?

Men ändå, till vilket pris gör vi det? Vad blir det av partier som tycker att allt egentligen är i sin ordning, bara man får igenom sina frågor? Vilka partier är det vi röstar fram som tänker att det enda som gäller är att ernå makt till varje pris, oavsett vem som hjälper dem att komma dit?

Mer precist tänker jag så just nu om Liberaler och Kristdemokrater. För hur kallar man sig Liberal eller Kristdemokrat och ställer sig gemensamt med ett SD, som hyser en så fundamentalt skild uppfattning om vem som är och inte är en svensk, en människa (ja en människa)?

Vad Partisekreterare Richard Jomshof och SD tänker, säger de tydligt. Det kan man eller inte ha åsikter om. Fast vad Liberaler och Kristdemokrater egentligen blir när de ställer sig i samma gruppering, blir faktiskt mer osäkert.

För som det heter;
Man kan inte sitta i en tunna träck
och tro att man inte ska börja lukta.

Henry Bronett. 2022