Våra barn vid vattnet.

Bra att hjälpas åt nu kring stränder, ja överallt vid vatten. Ha uppsikt över egna och andras barn.
Min mamma räddade min son från att drunkna en gång för många år sedan.

Det var på Djurgården i Stockholm.
Jag hade tagit med lillen och mamma ut. Vi promenerade alla tre längs kanalen. Lillen i full höstmundering, då knappt tre år. Han hade hittat en pinne som han nogsamt studerade, undersökte. Det minns jag. Mamma och jag var inbegripna i något samtal, fast minns inte om vad.

Plötsligt hajade hon till och höll sina händer för ögonen i skräck! Instinktivt vände jag mig om mot vad det nu var mamma tittade på. Vad var det som fått henne att reagera så fruktansvärt häftigt?
Lillen hade tagit sig ut på en brygga och hamnat i vattnet. Jag såg honom sjunka utan ett ord, utan ett ljud. Han bara sjönk stilla. Jag fick tag i honom just innan huvudet försvann under vattnet och drog upp honom.

Små barn skriker inte på hjälp.
De sjunker, försvinner utan ett ljud.
Det är bra att känna till.

Var rädda om er och barnen kring vatten. Hjälps åt att hålla uppsikt. Det går så fort, ett ögonblick räcker. En sådan tur den gången att min mamma var där, såg och räddade honom den gången.

–
H. Bronett ©2025