Alzheimers och Expressen med mamma.

Det är värmen tänker jag när jag ser mamma. I alla fall delvis. Har tagit med mig lite jordgubbar och en Expressen. Mamma lyser upp, hon gillar att bläddra i tidningen. Jordgubbarna går också bra. Söta, säger hon. Medicinerna gör väl sitt, tänker jag. På gott och ont. De dämpar oron, hjälper till med koncentrationen kanske. Hjälper personalen att hantera mamma också. Bromsmediciner. Fast idag är det extra slött, tycker jag. Det går väldigt långsamt. Hon ser upp på mig, tittar på mig men svarar inte. Hör hon vad jag säger? Kanske. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad. Är det värmen, medicinerna och Alzheimern. De gör väl alla sitt på olika vis. Fast kanske är hon mest trött idag faktiskt. Förresten så hör hon inte så bra alltid. Nej, tänker jag. Värmen är det, nästan trettiograder och kvavt.

Fast vi pratar lite ändå. Jag berättar om min utställning i Landskrona som ska bli snart.
Karlskrona? Undrar mamma och jag förtydligar. Underligt tänker jag hur det fungerar. Hon minns Karlskrona. Det stora torget. Sedan berättar jag om hur många fotografier jag sålt i veckan. Mamma ler och tycker jag är duktig. Känner mig som åtta år gammal. Det gör jag ofta med mamma. Redan som åttaåring såg jag hennes sorg. Ville bära den. Som nu.

Jag slår bort tankarna på det en stund. De är för tungt att ta i dessa minnen här och nu. Jag tar hennes hand. Vi säger ingenting på ett långt tag. Sedan reser jag mig. Hämtar kameran. Fotograferar mamma en stund. Det gör jag alltid. Hon har inget emot det. Tvärtom! Jag sitter på golvet. Fotograferar henne i helbild. Hon ler in i kameran. Van. Hon är trots allt en artist. Sedan tappar hon intresset för mig och försvinnner in i kvällstidningen en stund. Ett gott tecken, tänker jag. Nuet som fångar hennes intresse. Bokstäverna. Hon tar en jordgubbe till, läser vidare. Jag fotograferar vidare.

Idiot! Säger hon plötsligt.
Idiot? Undrar jag.
Putin! Säger mamma och pekar i tidningen.
Jag nickar. Kriget i Ukraina, mördade oliktänkare.
En riktigt gangster! Svarar jag.
Låta miljoner regna över sin exfru och älskarinna!
Säger mamma, skakar på huvudet och upprepar; Idiot!
–
Henry Bronett ©2022