KULTUR – skymning.
DN har nyligen redovisat två artiklar, den ena om tillståndet för kulturen i Norrköping, den andra om tillståndet för Nationalmuseum. Dessa föranleder lite fria tankar om just kultur som redovisas här nedan.
För visst är den väl viktig, kulturen? Jo för all del, det väl vi rörande överens om. Fast varför det egentligen? Varför skulle kultur vara något viktig? Kan du svara på det…? Nä, trodde inte det.
Många försöker få det till att kultur skulle vara något nyttigt, som yoghurt med Dofilus eller någon annan bakteriekultur. Därför, så menar de, är det viktigt med opera, balett, teater och museer. För hade vi inte dessa institutioner så … Ja vad så egentligen? Vad spelar de alls för roll? Vi lever väl gott utan dem?
Vad ska vi med opera-, balett- och musikhus med dyra symfoniorkestrar till? Och alla dessa museer sedan, där bråte, kilometerlånga hyllsektioner med dammiga, bortglömda fossiler och skelett, trängs bland pergamentrullar och en handfull trötta akademiker? Allt det där kostar bara en massa pengar och lönar sig inte.
Populister i samtliga partier ställer gärna kostnader för slika kulturyttringar mot t.ex. sjukvård, höjda skatter och den allmänna välfärden. Som om kultur bar skulden för att t.ex. sjukhuspersonal inte får tillräckligt betalt. Det är vidrigt att påstå sådant! Som att kultur inte gjorde nytta, främjade vårt språk och förmågan att tänka t.ex… Ja, tänk.
Så visst är kultur oviktig. Vad tjänar den annat än som spegel åt samtiden, åt dig och mig? Den tillåter oss bara att förstå vår historia, vad vi står på (just nu sumpmark!), inget annat. Som fågeln i gruvan, ger kulturen en första signal om syretillgång, eller livskvalitet som det heter nu. Den är kungens narr och barnet som talar sanning om att du är naken. Vad ska vi med sådant till?
Kultur kan förstås också vara ett redskap för ideologi, politik och makt. Samtliga partier i vårt land, från höger till vänster, har alltid ägnat sig åt att söka peta i och styra den i syfte forma den till en lismande, parfymerad röv i ansiktet på oss och vår samtid.
Till sist, kultur är vad vi är, hur du och jag behandlar varandra och ser på varandra.
Den visar upp vårt land och dess medborgares tillstånd. Hyser vi hopp, har vi en framtid, tolererar vi andra värden, tar till oss idéer som strävar åt något ljust, vackert och framför allt något som är sant… eller bryr vi oss helt enkelt inte längre?
Den är våra lungor och hjärtslag och då den sedan flera år allt mer förvandlats till lönsamhetsartikel, är det också en fingervisning om hur vi ser på varandra, vilka vi är och på väg att bli, hur det står till med vårt tålamod vad gäller sådant vars lönsamhet och nytta inte omedelbart går att påvisa i pengar eller BNP.
Så hur är det förresten med dig? Är du lönsam eller inte? Har du åsikter vi står ut med eller inte?
Och om du inte är det, om du inte har det, vad ska vi då med dig till, är frågan.
Tack för ordet.
_
© H. Bronett 2023
