Är det kriget eller vargen som kommer?

Ett ärligt, begåvat ledarskap, tänker jag, är att ena och inte att söndra. Det senare tycks tyvärr ha blivit mode nu (lite varstans i världen).

Att söka vara transparent och ärlig om sakers tillstånd, så långt det är möjligt, är också ett gott ledarskap. Fast gärna lägga till vad konkret som krävs, bör göras med eller åt ett sådant ”sakers tillstånd”.

Det upplever jag saknas hos våra politiker. Ärlighet är inte att ropa: ”Det kan bli krig! Eller att det krävs av en riktig svensk att i det yttersta också, hen är beredd att ge sitt liv!

Generella, alarmerande utsagor för blott med sig än större osäkerhet och misstänksamhet. I en tid, redan så präglad av dessa negativa sentiment, kan jag tycka det vara olyckligt.

Förmågan att koncentrera sig på det som behöver göras, krävs konkret av oss, istället för att hojta om en möjlig förestående katastrof, vore ett, värdigare ledarskap.

För de flesta vuxna i vårt land är annars medvetna om att sannolikheten för att vi en dag ska dö, är rätt så överhängande.