Staden

Linnegatan i Stockholm

Kommer upp för Linnégatan,
på marken ligger en man i rännstenen, i sjöblötan. Han har fradga kring mun och skakar och utan att veta antar jag att han fått ett epileptiskt anfall. Bredvid finns redan två personer som talar med någon i telefon. ”Behöver ni hjälp?” Frågar jag och de svarar att de talar med någon och ambulans ska vara på väg. Jag springer över till Diakonin på andra sidan gatan, där jag vet att det finns sjuksköterskor och knackar på. Ut kommer två sjuksköterskor och hjälper genast till. Mannens telefon kommer fram, man ringer anhörig, förhör sig om allergier, berättar att ambulans är på väg. Från ett kontor kommer någon med filtar, en kudde och en man blir stående och håller en vänlig hand på den liggandes ben. Alla hjälper till, alla finns tillhands. Ingen går förbi och struntar i det. Och Ambulansen kommer, mannen har fått lite färg igen. Han var blå ett slag och vi var oroliga att han inte andades, men han kvicknar till och kan med lite hjälp själv ta sig till båren. Det kommer att gå bra.

I Stockholm idag på Linnégatan, gick ingen förbi, utan alla stannade och hjälpte till. Hoppfullt, berörande. Många bryr sig, låt oss inte glömma att det är en sanning det också.

Henry Bronett ©2021