Fotografi,  Fotopoesi,  Livet,  Poesi

Vintermorgnar

Vintermorgnar vandrar tankar allt för fritt
en får vara vaksam att inte förirra sig
i dörrlösa rum
fastna i fönsterlösa mörker
tänker jag
blåser på det ångande kaffet

grannen över gården tänder ljus
flammor dansar oroligt på fönsterbrädet
det beror nog på dåligt tätade fönster
listerna

ljus, ljus levande ljus
som årets sista natt direktsänd från Vatikanen
påven reflekterar över det gångna året
körer böner bot och bättring
och agape agape
färggrann pompa vitt guld
blodrött siden

och stearinet rinner längs kandelabrarna
i grannens fönster
bildar formationer som de svavelrika källorna
i San Filippo
en gång tog du min hand där
för du ville vara min

och så bedövad lycklig och rädd blev jag
att jag inte kunde röra mig

… ens då du gick.

henry bronett ©2022 

LÄMNA ETT SVAR

Din e-postadress kommer inte publiceras.