Vad ser vi i spegeln?

Folkvalda speglar sin tid,
sina medborgare i en demokrati. Som Trump. För inte kom han till makten utan väljare. Hans språk förstods och accepterades, vad han ville var nog oklart men han valdes ändå. Tänk om det går hela vägen till diktatur därborta? Så vidrigt. Risken finns när folkvalda speglar sin tid. Sina medborgare.

​Vad speglar vi oss i?
Politiker i regering och riksdag vad säger de om vårt land och sin tid, oss? Att vi slutat tänka längre, vilja längre, bortser från varthän det barkar, om det barkar alls? Tror vi inte längre att det kan gå bra? Politiker står utan egentliga svar. De tog slut för ett bra tag sedan fast ännu de söker värma oss vid floskler en stund. Politiker har helt blivit administratörer av eventuella lösningar, effektuerare av byråkratiska modifieringar och omstruktureringar, på jakt efter billigare outsourcing ofta bevekade av senaste opinionsundersökning.

Tappar vi greppet om vår demokrati,
vår yttrandefrihet om våra lagar och rättigheter nu? Drivs vi av bottenlösa värdegrunder, feminism för vissa fall, mångfald för fåtal rasifierade och andra tuggummi-ord, mode för tiden som aldrig räcker längre än till om en kvart? Sverige tremastaren vars ledning glömt ta ut kursen, hissa segel, oförmögen att tänka om mål i framtider längre bort än för dagen. Och alla tittar vi på däck med synpunkter om hur det bäst borde svabbas. Ingen svabbar, inte ens det.

Så matas vi dagligen med svart.
Asylsökande demonstrerar på medborgarplats medan de lägsta instinkter tillåts visas av skamlösa människor mitt på dagen, svenskar som brölar de mest fruktansvärda invektiv. Droger säljs öppet, nazister ges mark att torgföra sig under demokratidagar, stenkastning mot brandkår och ambulanspersonal. Flyktingförläggningar tänds på, banditer gör upp i förorter, det skjuts, knivhuggs, mördas medan tiggarna sitter tålmodigt på våra gator och ser på.

Debattinlägg skrivs,
ofta för att främja undertecknades förträfflighet. Få om någon gör annat än pekar fel. Nyttiga idioter i tjänst åt undergång, snarare än vilja att besvära sig om värdighet, föreslå lösningar, insistera på något uppbyggligt, större än en selfie!

Finns lösningar? Klart de gör. Alltid!

Få intresserar sig för dem.
Det verkar inte opportunt och det är inte lätt. Lösningar förbigås av viljan att spela pass och positionera sig. Man angriper lystet hellre. Utan tanke på att man skjuter också sig själv för stupet. Har vi politiker som inte skapar förändring till något bättre, utan förmåga till lösningar med ideologier lika relevanta som fluortuggumi istället för tandborste?

Frågan: "Vad behöver göras nu, vad krävs?"
ekar alldeles utan svar från politiker som ju speglar sin tid som ju valts av oss.

Och vad säger det då om vår tid och om oss?
Så går tankarna medan ännu kanske hoppet något glöder i askan…

Henry Bronett ©2017