Om kärlek

Så låt oss tala om
kärlek då
som du vill
den som är evig
inte alltid för evigt
som gör sig synlig
plötsligt i ett handslag och
två häpna ansikten
hörs i ordlösa samtal
och föds från läppar
mot mjuk parfymerad hud
som gör människor
till hälften bara
halta konturer
fräter i hjärtan
etsar i dem ord
sanslösa tills de blöder
som lämnar vackra sår
till döden skiljer oss åt
eller så talar vi alls inte
om den
ser vad som sker
från här vid vårt stup.


henry bronett ©2016