Lösa trådar

Vem står dig nära?
En mycket kär vän, en människa som betytt stort för mig har varit svårt sjuk en tid. Det har snabbt blivit värre och i skrivande stund är det oklart om han ska klara sig eller ej. Hoppas gör vi, hans fru ber mig skicka positiva tankar och kärlek. Det gör jag gärna. Vi alla som känner honom gör gärna det.

Lämna lösa trådar
Eftersom detta ligger mig så nära nu, tänker jag också på hur det är kring mig och i mig. Har jag något ouppklarat? Har jag några lösa trådar? Visst, blir svaret, klart jag har det. Det ligger en hel del och skräpar i min garderob och jag vet att vissa saker där, kommer aldrig att bli uppklarade. Det blir så. Människor lämnar lösa trådar...

Vem hyser du kärlek till?
 Men det finns en av dessa, jag inte tror någon av oss bör låta vara. Är det någon som är viktig för dig, står dig nära eller på annat vis kommit in i dit liv, finns någon du hyser kärlek till, som inte vet det säkert?

Vi blir aldrig färdiga i livet.
Livet ser inte ut så. Det finns en början, en mitt och ett slut först i efterhand. Under tiden pågår det och det är allt. Berättelserna vävs av oss i efterhand. Det är vi som står för sagorna om våra och andras liv. Och det är väl i sin ordning. Berättelserna är ett sätt att hantera det outsägliga undret, att vi är i livet och sedan plötsligt en dag, inte. Kanske hjälper oss berättelserna oss att vara utan dem vi älskar, att göra begripligt och minnas dem. För så är det nu, det tar slut, vi skiljs, vi dör och alla lämnar vi lösa trådar.

​Vad betyder något.
Jag tar ett avbrott från mitt skrivande en stund, för min väns skull, för att skriva det här istället, för jag behöver det, för min kärlek till honom. Han är så närvarande i mina tankar i mitt hjärta nu. Våra ordväxlingar, det han sagt mig och jag honom. Hans röst, ögon. Jag vet till och med hur han doftar och jag vet hur det är att skaka hand med honom, att hålla om honom. Jag vet.

Lämna inget i tvekan.
Finns en tråd vi inte bör lämna lös, är det den som handlar om huruvida vi faktiskt sagt, tydligt visat att vi älskar dem vi älskar. Det är den enda tråd vi inte ska lämna lös. Vi behöver göra det tydligt för vår egen skull. Lämna aldrig dem du älskar utan att visa, tala om för dem att du gör det. Allt groll, tvister, elakheter sagda i affekt, blir oväsentliga då. Lämna ingen i tvekan om den kärlek du hyser för dem.

Jag älskar dig
Jag tänker att det möjligen blir lättare också, om vi sagt: ’jag älskar dig’, att ta farväl. Vare sig vi gör det från någon eller den dagen då det är vi som ska gå, kanske det bli lättare att släppa taget.

 Att tala om för någon att han, att hon är älskad är den tråd vi inte ska lämna oknuten.

​
Henry Bronett ©2017