Vi måste inte.

Ibland kan man också avstå.
Ser ytterligare ett av alla dessa inlägg om något påstått hemskt. Gärna inleds bidragen med rubriker som: ”lavinartad”, ”katastrofal” eller ”chockartad” och ytterligare någon av oss har frivilligt bistått att sprida en ’skandal’ eller ett ’illdåd’. Så strax stämmer pöbeln, vi in. Som en sjaskig motstrofskör, skvallrande bybor på kyrkbacken. Det nickas instämmande, skakas menande på huvudet och som det ojas!

”Minsann, det visste man ju!”, ”Är någon förvånad?”, ”Jo, jo, fattas bara det också!”, ”Fram med repet!”

Utan intresse för sanningshalt, ursprung eller syfte hjälper vi hjärtligt till att sprida träck med ett knapptryck. Enkelt så är det gjort, så är det klart. Så gnider vi förnöjt våra negationer mot varandra, som ett brunstigt koarsle mot en asp. En smutsig syssla som vore den anständig. Så ovärdigt oss, en människa. Ibland kan man avstå att hjälpa till. Vi behöver inte stå till tjänst som frivilliga gödselspridare. Vi måste inte.

Henry Bronett ©2109

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *