Vad ska vi med poeter till?

Att enkom vilja ha det på sitt vis, är detsamma som att inte vilja se något man inte redan vet om. Som att frivilligt avsäga sig nyfikenhet och sitt liv. Det är lätt hänt. Det går fort. Det är enkelt att stänga av.

Och det har inte bara med stigande ålder att göra, den där tron att man redan vet och sett allt förut och därför inte ids titta igen. Man vet ju redan. Det sker både hos äldre och unga. Och det hör ju tonåren till. Det blir en attityd ni vet, att redan veta allt och inte orka lyssna, för i  huvudet har man redan bestämt sig för att man vet vad den andre ska säga.

Så går vi förbi varandra och det vackra mest förtrollande ting för att det inte är som vi är vana eller säger oss vilja ha det. Vi blir less helt enkelt. Orkar inte med något nytt. Det ska vara på mitt vis!

Tänker på en kvinna jag skulle lära jonglera med tre bollar vid ett seminarium som jag höll i: ”Jag vägrar göra saker som jag inte kan.” Förklarade hon bestämt och jag frågade om hon alltid kunnat gå, eller kanske hade hon ändå övat lite innan? Då rodnade hon och småningom fick jag också lära henne jonglera (det är faktiskt inte så svårt med tre bollar).

Orsakerna till att vi slutar se, lyssna, förstå är så många, men rädsla för att göra bort sig, är en. Att bli överraskad på ett obehagligt vis är inget vi önskar. Och kärlek såklart, vem vill bli sårad, avvisad? Nej! Alltid säkrare att säga: ’nej’ från början, det gör mindre ont.

Bland det svåraste som finns för människan tänker jag, är att behålla ett öppet hjärta, att trots allt, vilja förhålla sig sårbar, se allt det vi har runt ikring oss, upptäcka det igen och igen, som vore det för första gången. Gå inte förbi småkrypen påväg upp för stjälken eller tanten i parken (såg en härlig i blommiga byxor och väldig solhatt häromdagen).

Hur stå ut att leva med öppet hjärta tills vi dör och inte blunda under tiden?

Att förmå sig se, lyssna med nyfikenhet fast det gör ont och det kan tyckas tråkigt eller inte smaka, se ut som vi vill, är vana, det är kruxet. Och det är sådant seende, sådan förståelse vi behöver hjälp med. Det ska vi med poeterna till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *