Koppeltvång

Osäkerhet kräver tålamod,
tänker jag på min tre kilometerspromenad med hund.
Det är mitt sätt att börja dagen innan jag skriver. Promenad först, sedan svart kaffe, rostat bröd och gorgonzola (jag älskar gorgonzola till svart kaffe!) och sedan skriver jag. Promenerar alltså med jycken, en Toypudel vid namn Agnes som genom nosande på lyktstolpar, trädstammar och diverse annat finner information av intresse. Osäkerheten och brist på tålamod blir som en tung dimma kring oss, tänker jag.

Det är ingen ordning känns det som.
Där förr vi var omhändertagna, där allt tycktes ordnat; skolgång, pension, tandvård, doktorer som hade tid att klappa vänligt på kind, och vad så om du kom på besök en extra gång? Det hanns alltid med. Men nu pressar långa köer och resultatinriktade grafer på mot inte nödvändigtvis friskare människor utan mer ges vi mindre möjlighet till personlig hjälp och kontakt. Minns artister på cirkus, hur de gapade då vi turnerade genom landet på åttiotalet, när de såg trygga, vänliga, tålmodiga svenskar lämna sina dörrar och cyklar olåsta. Det hade de aldrig sett. Det var fantastiskt! Och skolfröknar minns ni? Min hette Brita och hade kalasbyxor från första till sjätte klass. En lärare följde oftast med sina elever hela vägen genom skolåren. Mer sällan så nu. Lärare är i brist, kommer och går och heter ’mentor’ nu (ett sådant djälva påhitt!). Min son hade sju olika från första till sjätte klass. Minns inte alls vad de hette. Kontinuiteten är borta. Nej det är inte lätt att känna igen sig. Vi är på väg mot något nytt, befinner oss i ett sorts fritt fall och ingen vet riktigt hur vi kommer att landa. Så spännande! Det gäller att ha tålamod.

Och det är hemskt att läsa om alla skjutningar.
Mord och våldtäkterna verkar öka. Järnvägen fungerar inte, sjukvården har personalbrist, vårdpersonal går på knäna. Och migrationen sedan, det är en så infekterad fråga att… ja vad fan ska man säga? Andas man i det åt fel håll, blir man kallad kommunist eller nazist eller båda på en gång! Det är svårt att utröna om det verkligen är så farligt egentligen allt. För svaren, i mån de finns, är inte heller statistiskt, ekonomiskt betingade. I allt högre grad upplever jag dem nästan helt ideologiskt, politiskt styrda. Siffror har alltid varit möjliga att bända efter behov, ändå upplevde jag förr att grunden, den gemensamma utgångspunkten var tydligare. Nu bänds inte bara siffror och uppfattning om sanning, den görs från så vitt skilda utgångspunkter, att vi kallar motståndarnas tankar för fake-news. Så främmande det gemensamma har blivit. Det extrema och många gånger hatfulla bändandet, skadar allvarligt båd politiker och vår demokrati. Det sprider osäkerhet, uppmuntrar extremlösningar och sådant är aldrig bra. Det är illa när osäkerheten sprider sin elaka dimma kring sig. Vi måste ha tålamod nu.

”Koppeltvång!”
Bräker kvinnan missnöjd och rycker mig ur mina tillhusbehovsfunderingar. Agnes och jag tittar förvånat på varandra.
”Det är vite, 1300 kronor på sånt!”
Vet hon vidare att informera. Och jag tackar naturligtvis med ett extra brett leende för upplysningen och önskar henne en riktigt, härligt, skön dag.

Så blir det när osäkerhet sprider sin elaka, tunga dimma, tänker jag. Vårt utrymme, vår förmåga att göra avvägningar i det komplicerade så väl som det enkla blir svårare. Lag och rätt görs till något analt med petimetern som viktigaste måttstock. För om allt har blivit osäkert kan vi i åtminstone se till att lagen om koppeltvång på Toy-pudlar efterlevs!

Så går det om vi låter osäkerhet sprida sin elaka, tunga dimma kring oss.
Vi måste ha tålamod.

Henry Bronett ©2019

Ett svar på ”Koppeltvång”

  1. Tack Henry!
    Deltar så lite som det bara är möjligt i de pågående debatterna. Lyssnar helst inte på ”nyheterna” sedan flera år och mår väldigt bra av det.
    Good News Magasin är ett föredöme!
    Vi behöver mer positiva nyheter!
    Kram ????

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *