Knasterblå höst

knasterlblå höst

På Kammakargatan i Stockholm fanns en flätad tvättkorg i köket. Den var min och knarrade vänligt när jag grävde efter mina leksaker. Bilar, tåg, en brandstation, två kranbilar. En del var batteridrivet fast mamma stod inte ut med allt plingande och tutande och tog genast ut batterierna om jag fick en sådan leksak. Jag var tre och ett halvt och det gick väl bra att leka med dem ändå på ryamattan.

Ett vykort med en astronaut som pappa skickat från Amerika hade jag också och en kulpåse. Rött tyg, gult band att knyta ihop den med som var bullig av glaskulor i olika storlekar. Vissa hade små strängar av färg i sig. Rött, gult eller blått och jag tänkte att de var världar fulla av liv som vår. Kanske fanns någon som jag i någon av dem med batterileksaker utan batterier?

Minns att jag lade några av kulorna på fönsterbrädet i köket bredvid pelargonerna. De bröt ljuset från solen, målade ljusfläckar på väggarna och den vita gasspisen. När jag skruvade på kulorna fick jag ljuset att ändra nyans och form över väggarna. Solkatterna i köket på Kammakargatan och trädet utanför minns jag. Bara den yttersta toppen nådde jag att se mot knasterblå himlen med gulnande löv och så doften av kycklingsoppa. Det var höst.

hb ©2018.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *