galleri och antikvariat

Just nu ställer jag ut på Galleri Bergman i Stockholm. Det går bra här och det är trivsamt, ett litet galleri med atmosfär. Påminner om antikvariat på sitt vis… Och nej jag vet, ett galleri är då rakt inget antikvariat, men ändå…. Dessa lokaler har visst gemensamt. Det känns och märks med ens man kommer in att det är åt det lugnare. Tiden står helt still. Något med dessa rum rensar biltrafik och andra stadsljud. De når inte in. Verkningslösa blir sirener från polis, brandkår och ambulans. Jäktade city-kvinnors hårda klackar, rytmisk i gatuplattor mot affärsluncher och män bizzi-pratande i bluetoothhörlurar som kunde de få världen att vrida sig ännu något kvarts varv, bryter inte igenom. De förlorar sin betydelse här, slår emot dörrtröskeln och rinner tillbaka ut på gatan. Och tar sig någon skvätt ändå in, sjunker den strax undan och försvinner i golvsprickorna.

Annat hörs här istället.
Egna andetag blir tydliga. Snabba först och ytliga för att sedan övergå mer till djupen i värdig takt. Det syns på besökarna som kommer in. Först med andan i halsen lösgör de sedan axlarna från öronen och ögonen anpassar sig. Från att ha varit inställda på försvar och; ’Ta sig förbi och fram!’, ser de nyfiket nu och forskande istället. ’Vad är det jag ser?’ blickar de. Det är bra. Tiden går i kontemplativa nyanser, står något still och känslor, tankar leker tafatt i kroppen.

Ibland, börjas ett samtal,
om livet och om det finns mening. Ett gediget, brett ämne. Fast ändå är det själva den ständiga överskriften för allas våra liv, inte sant? ”Jomenvisst…”, som norrlänningar plägar säga; ”Nog är det så”. Att nå en sorts balans i dagligt värv, få med sig lusten och kärleken, och att någon ser på oss med vänliga ögon, kanske också hinner vi läsa en bok, får se en film eller varför inte unna oss en tavla på väggen, något som länder ögat, hjärtat njutning och när fantasin. Jomenvisst! För ärligt talat, enas vi besökare och jag, vem minns oss väl om tusen, ens om hundra år? Ja, varför vänta med att dansa i alla fall något, en aning efter egen pipa?

På antikvariat och galleri finns lugn tillräckligt som ger oss plats. I bokrygg så väl som tavelram får vi spegla oss själva en stund och kanske hör vi pipans klang, våra toner, där tiden står helt still.

Onsdag – lördag kl. 12-16 är jag på Galleri Bergman
Sturegatan 32 i Stockholm.

Välkomna in!

Henry Bronett ©2019

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *