Femton

Vi diskuterar inte dataspel värst mycket längre.
Sport har aldrig särskilt intresserat någon av oss att tala om. Men det blir oftare att vi diskuterar filosofi, politik och moral. Och det hjälper sällan att jag besvarar hans frågor med: ”Det där är inget bra” eller ”Håll dig ifrån de där!”. Min son vill ha bättre förklaringar än så. Han vill diskutera det jag för länge sedan tagit för givet, eller glömt. Och han vill diskutera det i sak, inte i känslor. Just nu talar vi mycket politik, höger, vänster och mitten och varför.

Han är rätt led (som jag),
på att höra hur det känns eller och  tycks ogrundat fakta, lite varstans. Och jag tänker att om jag inte nu gör mitt bästa att bemöta hans allvarliga och nyfikna frågor sakligt, istället för att bara tala om hur det känns, då gör jag oss båda en otjänst. Fast att diskutera i sak, kräver emellertid kunskap i frågorna. Därför måste jag läsa på, omvärdera och värdera mina åsikter, försöka hålla mig ajour i sak och låta bli den för stunden ryckiga och känslomässiga debatten. Den pruttar mest anklagelser och förvirar.

Hur många av oss kan t.ex. belägga i sak,
varför SD inte skulle vara ett parti att rösta på? De är trots allt näst störst eller i alla fall tredjen från toppen? Snömoset om att: ”De är nazister” eller ”De är rasister”, räcker inte som svar. Så många svenskar som säger sig vilja rösta på SD kan inte vara nazister. Det förstår min son, till och med jag.

Kanske skulle vi alla må bra av att ha femtonåring hemma som kräver svar i sak, vill förstå i sak. Och det är inte enkelt. Frågorna är komplicerade och vår framtid är allt annat än tydlig. Förhoppningsvis hjäper jag både mig själv och min son att navigera detta. För kärlek, så är min erfarenhet, är trots allt allt. Fast i våra liv, där politik, moral och filosofi alltid spelar roll, där vår demokrati och rätt att yttra oss skall värnas, måste vi något kunna förklara den också i sak, inte bara i känslor.

Henry Bronett


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *