Det friska i det sjuka

Varligare, försiktigare.
Vi tar lite större avstånd till nästan nu. Märker det sedan ett par dagar. Och med ett ursäktande skratt blev jag just påmind att inte ta i hand. Istället krockade vi med armbågarna fnissade och sade hej på det viset istället.

Det ökade avståndet, så uppfattar jag det, inverkar positivt på vänligheten. Tålamodet något tydligare och tempot försiktigare. Fler ser upp, ler för att inte krocka. Stockholm har fått något av en småstadskänsla.

Då vi tagit oss igenom det här – och det kommer vi att göra även om det kan ta tid – hoppas jag vi minns den vänlighet, det tålamod och den självklarheten med vilken grannar hjälper dem som inte kan ta risken nu, t.ex. med att gå ut och handla pga. virussmittan.

Det finns inget bra med detta virus, men det ljusa som alltid funnits hos människor i vårt land, har genast blivit synligare, så tänker jag. Och när det kommer till kritan är jag tacksam för den vänlighet och villighet att hjälpa nästan, som så självklart manifesteras kring oss nu.

Det är väldigt friskt att se.


Henry Bronett ©2020

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *