Både och, inte ett i taget

Kan inte säga att jag saknar
vare sig Facebook eller tidningar just nu. Också på de inlägg jag läst hos andra och de jag själv lägger ut (som det här), ser jag att många trycker gilla och kommenterar utan att egentligen riktigt läsa vad som skrivs. Det är lite trist, även om jag tänker att man också menar väl. Säkert är det inte bara behovet att få avreagera sig det handlar om. Även om det verkar många gånger som man har brått att yttra sig om ditt eller datt, hellre än att först sätta sig in i vad egentligen dessa ditter och datter handlar om.

Vi såg förresten partiledardebatten min son och jag.
Vi fick en del att prata om. Sebastian Haffners bok ”Anmerkungen zu Hitler” drog jag mig till minnes. Någonstans i början av den säger Haffner om Hitler ugenfär: Hade han bara hållit sig till att få Tyskland på fötter utan Anschluss, judeförföljelser och krig, hade han säkert räknats till en av Europas stora ledare. Men det är nu en gång så med dem som vill ranka människor, se världen utifrån ett vem som är eller inte är ett ditt eller datt, det går åt helvete till slut och många dör.

I det stora hela tänker jag ändå
Det ordnar sig. För när man vistas mindre på medier som Facebook eller ute på kommentarsslagfält och läser mindre hysterirubriker som beskriver allehanda hemskheter i både ord och handling dövas man mindre. Hjärna och hjärta hörs bättre och då framträder en annan sida av vårt land och livet. En där människor vill genuint väl och är kapabla att förändra något till det bättre, att göra något vackert. Ja tänk även politiker (visst finns de!).

Det kan vara bra att påminna sig
Allt är inte ljust fast inte heller glömma att allt inte är svart. Vi fördummas av det ständiga antingen eller, vi måste besvära oss om att se både och. Här ligger frön och gror till det som är bättre tänker jag.

Och förmåga till samtal, eller har jag redan sagt det?

Henry Bronett.

Val, inte däggdjur eller fisk.

Snart val
Inte däggdjuret som ofta sammanblandas med fisken, utan val som i att välja ledarskap och riktning för landet.

Mer ärlighet i politiken och kurage
vore en lisa. Ledare som sa vad de verkligen tror på oavsett om opportunt eller ej. Det skulle inte skada med sådan frankhet. Och gärna mindre löften inför valet, tydligare visioner om varthän partier önskar med vårt land vore också önskvärt. Vi behöver sanningssägare som vill något uppbyggligt, som vill mer än att peka på vad som är illa. I längden skapar misstänkliggörandet av andra, endast rädsla, ilska och sprider destruktivitet.

Mitt val blir därför inte efter ditten eller datten löften.
Valfläsk är vi allt fler som allt mindre ger någon tilltro. Intresset ligger snarare i vad slags land vi får leva i efter valet. Därför väljer jag alla som inte ser etnicitet, härkomst, kultur, kön eller som vissa ännu uttrycker sig: ”ras” som viktig. Så väldigt haltande livet blir med ett sådant futtigt perspektiv. Som vore det ens viktigt, överordnat människans frihet, ansvar och rätt. Jag väljer dem som vill upprätthålla och efterhålla rikets lagar. De som står vid vår författning och allas rätt att äta sig mätta. De som anser att munnen får tala fritt av vad hjärtat är fullt och besvärar sig om att lära våra barn läsa, skriva räkna och gärna tänka rakt.

Dem ger jag min röst.
Sådana är mina däggdjur, en utmärkt flock att fortsätta bygget med vår hoppfulla nation. Snart avgörs det, hur det blir i vårt land framgent. Vad vi vaknar upp till efter valet, är upp till oss alla. Än så länge. Låt det fortsätta så.

Henry Bronett