Pressmeddelande

Pressmeddelande

Stockholm 27 augusti 2020

Veckan Har Åtta Dagar

I spåren av Corona har flera utställningar blivit inställningar. Som en av många påverkade konstnärer testar nu Henry Bronett ett nytt sätt engagera publiken med en utställning i ord och bild, en följetong över veckans åtta dagar.

I utställningen Veckan Har Åtta Dagar ges möjlighet åtta dagar i följd, med start den 3 september, kl 15:00 ta del av ett svartvitt foto och en text, i poesi eller prosa, som tillsammans berör frågan ”Vad lämnar vi efter oss och vad är meningen?”

Henry Bronett, som tidigare för många är känd i sammanhang som film, cirkus, TV och teater, har de senaste åren främst ägnat sig åt fotokonst och författarskap.
 Han berättar om utställningen: Frågan kring alltings mening blir mer aktuell med åren, av naturliga skäl. Som tonåring var den inte lika intressant alls. Då hade jag som alla tonåringar, evigt liv och dessa frågor ringa relevans. Fast på vägen med tiden växer de till sig. Vad är meningen, vad lämnar vi efter oss? Och det som vi kallar för gud, spelar ju också in här. Om han finns eller inte och hur i så fall alls?

Genom att presentera en utställning som långsamt löper över åtta dagar ges möjlighet att en kort stund dagligen stanna upp och nudda vid frågan om alltings mening. En följetong, likt radiokalendern, som inbjuder till eftertanke. 

Utställningen presenteras som ett evenemang via Facebooksidan ’Henry Bronett – ord & bild’, där alla som väljer att följa evenemanget var dag aviseras kl 15:00 om ett nytt fotografi med text.

Veckan Har Åtta Dagar

Den 3e september kommer vi att öppna en foto / text utställning exklusivt online. Var dag publicerar vi ett av mina svartvita fotografier med tillhörande text. Texterna är fria kontemplationer, dikter, berättelser, födda ur varje fotografi.

Eftersom flera utställningar inte kan genomföras på grund av pandemin, beslöt vi att göra en ’online’ istället. Man behöver ju inte sitta still och vänta på att något ska gå över – och det vet ingen i skrivande stund ens när det blir! Därför beslöt min producent Maria Maric och jag att göra något för nätet.

Du får gärna anmäla ditt intresse redan nu -du får löpande uppdateringar om du klickar på länken HÄR!

Vi hoppas att ni ska finna utställningen förnöjsam, spännande och tänkvärd.
Fotografierna kommer med tillhörande text, självklart att vara till försäljning.

Vänliga Hälsningar
Henry

Midsommar är bara så Sverige.

Svenska flaggans dag, nationaldagen i all ära, som mest Sverige är vi på midsommar. Den absoluta högtiden med stång och sju sorters blommor och knätoffs som hoppar små grodor med barn och skrubbsår om knäna med krans i hår.

Alla med någon gnutta självrespekt vill leva och jag vill dö i norden då, till dragspel och fiol medan björkar sakta vaja i lena vindar kastande sina skuggor över dansbanorne.

Bara midsommar är så Sverige.

Kräftpremiärer, nubbevisor, knäckebröd, surströmmingsfester, västerbottenostar och julafton med Kalle Anka. Julottor, vändåttor, kalvsylta, Valborg och Sarek och sju sorters kakor, tomtar och gröt och Astrid Lindgren är du mör än knubbis?

Segelbåt på koster och igelkottarna vid mjölkfatet, Olle Olsons köksinteriör, Nermans solsticka och dalahästar och när Sverige vinner VM i hockey. Zorns mulliga kvinnor med nakna bakar på klippor vid sjöar, Vasalopp med blåbärssoppor och rätt valla i mål och alla allsånger på Skansen.

Allt det, då solen går ner och Alfvén midsommarvakar oss rätt i vårt blågulaste, melankoliska, lyckohjärta.

Så Sverige bara Midsommar är!


Henry Bronett
Stockholm 19 juni 2020

Såpopera utan ände

Roberto, Bard, de senaste i raden som hjälper oss att få agera godheten självt. De ikläs ondska och vi slå dem och oss själva för bröstet. Egalt om de ställt sig till förfogande frivilligt, för ja visst förekommer det, eller ej.

Oviktigt vad som faktiskt tänkts, sagts eller gjorts. Det komplexa i vår natur, vad som kan vara rätt eller fel, diskuteras överhuvudtaget inte. Vem bryr sig?

Drevet går. Av med deras huvuden! Vi avreagerar oss, ger utlopp för frustration och eget tillkortakommande. Det tycks vara hela syftet. Sådant är behovet. Det är allt. Till nästa gång, till nästa syndare då vi står redo att kasta våra stenar igen. Var så säker.

Det finns något djupt obehagligt över den självpåtagna godhetens reflektionslösa och självförhärligande drev.

Samtalet liksom gud är död.

Henry Bronett.

Fatta!

Så mycket bättre allt blev i vårt land om regering och riksdag äntligen läste FB, debattsidor och twitter?

Där kan man minsann lära av otalet skarpa iakttagelser, begåvade åsikter och sensationella upptäcke som för övrigt framförs på ett särdeles balanserat, ofta välartikulerat vis.

Ett jättetack borde också riktas till dem som räknar lik och jämför hur mycket färre sådana det blir i andra länder och hur mycket billigare eller dyrare det blir för oss till följd av detta.

Dessa storvetare är de verkliga hjältarna nu och vi skulle alla ut på balkongerna var måndag och applådera dem för deras insatser.

Och för er som ingen balkong har, bör regeringen självklart tillhandahålla en – det är väl ändå det minsta man kan begära!

Tack för ordet.

Henry Bronett. ©2020